Ris, bönor och tålamod

Efter att ha fått lite ledighet i slutet av april, utvärderat förra säsongen och planerat inför kommande så är säsongen 18/19 nu igång sen någon vecka tillbaka. Kul!

Maj månad har hittills snurrat kring att dels komma igång med barmarksträningen på ett bra sätt men även mycket om att bli klar med studierna inför sommaren. Det är väldigt nära nu och då ser jag fram enormt mycket mot ett långt och välbehövligt sommarlov. Precis som tidigare somrar ser jag fram emot att göra den förändringen i vardagen där jag får plocka bort plugget och istället lägga all energi på träning på hemmaplan, träningsläger och en lagom mängd jobb. Det är förmodligen inte en vardag som tilltalar alla men jag tycker att hela träna-äta-sova-yoga-läsaickekurslitteratur-snurret är superhärligt. Ris, bönor och tålamod. Hakuna matata. Osv.

Under förra veckan hade jag några dagar av energipåfyllning i familjens ”hytte” i Norge som satte tonen bra för det där vardagssnurret som jag ser så mycket fram emot. Några bilder från det får det bli och sen hoppas jag att alla njuter av sommarvärmen som skönt nog även tagit sig till Luleå nu ♥

20180513_120436.jpg

20180512_212413.jpg

20180511_202112

20180510_173639.jpg

Fjäll, sol, träning och massor med hundhäng. Underbart.

Annonser

Militär VM i ord och bilder

Med närmare två veckors distans till äventyret i Österrike har en hunnit smälta den fina upplevelse som man fått dela med ett otroligt härligt gäng. Hochfilzen bjöd på strålande vårväder och arrangörerna på ett minst lika varmt välkomnande. För att summera det hela i stora drag så har det först och främst varit roligt, men även lärorikt, inspirerande och utvecklande. För egen del reste jag inte ner med tankar om att göra några storslagna resultat men jag var självklart ändå fast besluten vid att göra så bra ifrån mig som möjligt. Jag har haft en säsong som genomsyrats av att njuta av att vara tillbaka i tävlandet efter uppehållet som min tidigare skada orsakat, försöka utvecklas för varje lopp och samla på mig så många positiva och peppande saker som möjligt inför nästa säsong. Vintern innan detta världsmästerskap har varit skumpig med inslag av att både ta steg i rätt riktning och känna som att man står stilla och stampar på samma ställe. Det har varit exakt så som min fysioterapeut förvarnade mig redan innan säsongen – ojämnt. Däremot så har jag även fått det beskrivit för mig att det är nu till sommaren och inför nästa vinter som jag kan förvänta mig den riktiga utvecklingen efter den operation och rehabilitering som kroppen blivit utsatt för. Det ser jag fram emot.
Att få resa ner Hochfilzen tillsammans med det militära landslaget var i alla fall den bästa tänkbara avslutningen på säsongen. Jag kan känna mig nöjd med min egen insats och ännu nöjdare över allt det jag tar med mig tillbaka hem. Några erfarenheter, upplevelser och skratt rikare!

Från färre ord till fler bilder nu, här har ni veckan:

20180402_134251.jpg

Resan både dit och hem gjordes i sann militär stil.

20180403_100934.jpg

20180403_100922.jpg

20180403_100953.jpg

20180404_111246

De första dagarna på plats handlade helt enkelt om träning och förberedelser.

20180404_172851.jpg

rie_0159

Foto: CISM

rie_0110

Foto: CISM
Invigningsceremoni. Självklart välklädda.

biathlon_damen_pvt_anna_clara_foss.jpg

Foto: CISM
Nummerlapp på och tävlingsdags.

20180406_090703

20180406_164119.jpg

20180404_111452.jpg

Hejarklack, häng utanför skidspåren och allmänt glada miner i solen.

20180403_095817.jpg

IMG_22571

Avslutningsceremoni sista kvällen innan hemresa med ett gäng solbrända, glada och trötta soldater.
Tack till CISM, Militärlandslaget och Hochfilzen för vinterns höjdpunkt!

Påsk och sånt

Åter hemma i lugna Luleå igen efter några veckor på annat håll. Påsken har passerat och spenderades ”hem-hemma” i Jämtland. En veckas ren energipåfyllning med skidåkning, solsken, familj, släkt, vänner och pluggpaus. En väldigt bra uppladdning inför Militär-VM som jag reste mot för en vecka sen (och återkommer till med bildbomb snart).

20180328_110842

20180328_110730.jpg

Några dagars träning i Vålådalen som i vanlig ordning bjöd på lika fantastiska träningsförhållanden som vyer. 

20180330_150936

20180330_131858

Klassiskt påskfirande och ett självklart val om släkten själv får välja. Turskidor (för min del), skoter (för andras del), grillning, solbrillor och avskildhet från turister.

20180327_153451.jpg

Just denna tid på året, vårvintern, skulle för min del gärna få vara hur länge som helst. Ska försöka mitt bästa med att göra det mesta av den snö som ligger kvar i soltimmarna nu. Hoppas att fler där ute gör detsamma.

Ett glatt och överraskande besked inför säsongens slutspurt

Fredag idag och en lite annorlunda och otippad vecka närmar sig sitt slut. Början av veckan startade ganska långt ner på må bra-skalan med huvudvärk och trötthet i både huvud och kropp efter en tävlingshelg som inte alls gick som tänkt. Lite oro över att något inte stod helt rätt till i kroppen och frustation över att inte lossnat i tävlingsspåret som jag helst hade velat vid det här laget. En sliten jag landade hemma sent i tisdags kväll efter jobb. Öppnade mejlen innan läggdags för att mötas av det bästa tänkbara mejlet just för den oerhört ohärliga dagen och starten på veckan. Den 2-8 april väntar ett Militärt VM i Hochfilzen, Österrike, och detta ska jag få bli med på. En så underbar bonus till avslutning på denna säsong! Det var nog ingenting jag riktigt hade vågat hoppats på heller tidigare i vinter utan jag hade nog mer eller mindre ställt in mig på att göra annat där mot slutet av påsken. Det tog lite längre tid än planerat att somna den kvällen. Nu börjar det hamna på plats mer i huvudet efter att ha kastat om lite i planeringen och landat i det hela. Det är en utmaning som jag ser fram emot väldigt mycket och jag går in med en inställning om att njuta, lära och kämpa så mycket jag kan. Pepp.

thumbnail_IMG_0168

Om en vecka bär det av mot Hede för avslutande SM-tävlingar och innan dess ligger fokus på att bättra på det allmänna måendet så gott det går. Jag är hoppfull efter glädjekicken som denna veckas besked gav. Solen har skinit över Luleå de senaste dagarna också så förhoppningsvis väntar fler solskenspass av uppiggande karaktär.

20180315_105446.jpg

20180315_105350.jpg

Ibland händer livet. Högt och lågt.

Ja, vart ska jag ens börja? Kanske någonstans där det senaste inlägget slutade, nämligen i Vålådalen. För där har jag spenderat några löjligt fina dagar den senaste veckan. (Vänligen se nedan innan vi släpper det och spolar tillbaka bandet lite).

20180226_122837.jpg

20180228_110353.jpg

20180226_104329.jpg

Planerade nog att skriva något form utav ”nyårsinlägg” under de första dagarna i januari men det misslyckades ju uppenbarligen. Och sen råkade det visst gå 2 månader. Illa, jag vet. Jag har egentligen ingen vettig förklaring för detta annat än att livet råkade hända. Högt och lågt. Studier och bristen på motivation till detta ramlade över mig i oväntat stor mängd. En del tränande och tävlande som tack och lov gick något bättre. Livet utanför detta som pendlat mellan att dansa fram och att tappa andas som att man fick en välplacerat slag i magen. De senaste två månaderna har känts oändligt långa men samtidigt bara rasslat förbi. Energibrist, frustation, tuffa val, besvikelse, sorg, hopp, rädsla, stöd och glimtar av glädje och framsteg. Ungefär så får tiden efter nyår sammanfattas. Om man tänker sig att jag tappade fotfästet och ramlade ner till botten av en lång uppförsbacke så befinner jag mig just nu i läget där jag rest mig upp och börjat samla energi för att ge backen ett nytt försök. Kanske mer om det nästa gång jag får ner några ord här, vilket jag inte ska låta dröja 2 månader igen. Vi kör en liten bildsummering, av allt det jag planerat att lägga upp här tidigare men inte lyckats med. På återseende, snartare.

IMG_20180101_121740_193.jpg

IMG_20180117_085048_864

Mitt nyår. Jag, vovven, skidor och pannlampa när 2017 tickade över till 2018.

20180113_150741.jpg

20180113_142837.jpg

Resized_20180120_140755

Två tävlingshelger med ungefär lika ojämna resultat som bildkvalitén.. Men glada miner för det.

Screenshot_2018-02-17-10-42-41

20180221_095428

Och så avslutningsvis den, enligt mig, finaste träningsmiljön som går att hitta just nu. Ser fram emot en lååång vårvinter av detta.

Vintriga vackra Vålådalen

20171224_105538.jpg

Jämtlands Pärla (?). Det tycker jag nog ändå att denna plats förtjänar att bli kallad. Dagarna över jul har jag hängt just i Vålådalen tillsammans med delar av familj och släkt. Det är ett ställe som passar mig väldigt bra. Byns läge vid slutet av vägen, vacker natur som bjuder in till fin träning året om och inte så överdrivet mycket att göra runt omkring skapar helt enkelt perfekta förutsättningar för rörelse, friskluft och däremellan stillhet och vila. Jag stortrivs.

20171224_152233.jpg

20171224_145637.jpg

Just i skidspåren hittade man igen mig större delen av dygnet kändes det som. Tiden tickade på snabbt och en kommer på sig själv med jämna mellanrum med att glida fram på skidorna med ett brett leende på läpparna. Det är nog först när jag kommer till Jämtland som jag inser hur mycket jag saknar fjällmiljön. Norrbotten har fantastiskt fina sidor men just Jämtlandsfjällen är lite svårslagna. Fjällhjärtat slår starkt så här i hemtrakterna.

20171224_110646.jpg

Sammanfattar dagarna med min på bilden snabbskidande mammas återkommande ord i spåren; ”det är ju nästan så man blir religiös!”

Vi tackar Vålådalen Fjällstation för denna gång och längtar redan tillbaka.

Resized_20171225_111923_9789-1-1.jpg

Julledigheten, nu är det du och jag

20171202_092126

Hela denna vecka har jag mest gått och längtat efter att få göra det jag gjort nu; landat i Jämtland. Den sista rapporten är färdigskriven och de sista praktiktimmarna ihopsamlade. Nu väntar någon veckas ledighet och fokus på annat. Jag längtar efter att få ge mig ut i skidspåret utan att behöva tänka på vilken tid jag ska vara klar för att hinna till skolbänken eller jobb. Att få stänga av få-ihop-dagen-tänket och istället fylla dagarna med just precis det jag känner för. Mycket skidåkning med andra ord. Men självklart även häng med familj, släkt och vänner, någon go bok som inte står på listan av kurslitteratur och så mycket friskluft som möjligt. Min första dag på hemmaplan igår satte liksom tonen för resten av den tid jag ska planera i Jämtland för nu.

20171222_101531.jpg

Visst ser det väl som härligt ut?! Efter en intensiv höst mår inte bara kroppen bra av lite egentid på spåret bland träden, utan även huvudet som liksom känns lite överfullt med information och intryck. Det här är nog mitt bästa knep för att reda ut lite av det. Förutom skidor, snö och det allmänna julfirandet hoppas jag även på att få tid, energi och vilja över för en del julyogande. Den större delen av min yogapraktik har den senaste tiden bestått av klasser, vilket är roligt och utvecklande på sitt sätt. Men den där riktiga kärnan i yoga för mig hittar och kommer jag ihåg som allra mest när praktiken får styras helt utifrån mig själv, i ensamhet.

Screenshot_2017-12-14-13-38-42.png

Julyoga var det alltså, kan rekommenderas! Annars vill jag bara önska dig som läser detta en riktigt lugn, återhämtande och värmande jul. Njut av sällskapet och tid med nära och kära men glöm inte bort att även hänga med dig själv. Planera inte sönder varje dag utan gör även det som bara faller in. Julen är tid för att komma ner i varv, ladda batterierna och för att se både sig själv och sina medmänniskor.
Vilket avslut i äkta Ernst-anda va? Ja mitt sista ”ha en god jul-tips” få ju såklart bli att mysa ner sig och kika på Jul med Ernst när tillfälle ges. Perfa.

Ha en strålande jul. Kram.

20171120_104141.jpg