Tromsø och nummerlappar på för familjen Forss

20170617_133654
Förra veckan var jag på resande fot några dagar. Tillsammans med familjen rörde jag mig norrut, mot Tromsø. Det var några fina dagar, med fantastiskt vacker utsikt och natur. Just Tromsø är en stad som jag blev imponerad av och gärna besöker igen för att se mig omkring i och ta in naturen ordentligt. Denna gång var den ett kortare stopp i staden då vi hade en specifik aktivitet på agendan, nämligen att delta i Midnight Sun Marathon. Några 42km skulle inte springas men kortare distanser som halvmaraton (som min syster sprang) och 10km (som jag och min pappa sprang) fanns att välja. I årets tävling deltog över 6000 glada löpare och hela tävlingen var riktigt härlig och festlig. Mer om tävlingarna kan du läsa HÄR.

20170616_134558

Tävlingen för min egen del var en positiv upplevelse och en stor utmaning. Inför tävlingen hade jag inte sprungit mer än 10km vid ett och samma tillfälle. Löpträningen som en del av rehabiliteringen är för min del just nu begränsad i tid, istället för i hastighet och sträcka. När jag kommit igång med löpträningen har jag alltså både sprungit långsamt och snabbt, men inte några längre sträckor. Att delta i detta lopp på 10km var därför precis inom ramarna för vad jag får och klarar av just nu. Eftersom jag är en tävlingsmänniska från topp till tå så ville jag inte bara genomföra loppet utan jag ville självklart även göra det på så bra tid som möjligt. Med nummerlappen på tog jag mig runt den 10km långa banan helt utan allt vad löpstyrka och löpteknik heter, men med mycket energi, glädje och tävlingsanda. Korsade mållinjen gjorde jag (slutkörd och illamående) på vad som i skidvärlden inte är helt fantastiska 45 minuter, men vad som i min värld med mina förutsättningar var vrålhärliga 45 minuter. Placeringsmässigt räckte det till topp 40 av över 1000 startande damer. På samma sätt som Vårruset veckan innan så gav även denna löptävling mersmak på framtida tävlande.

received_1554120031296097Man får ju hoppas på att vi var lika suddigt snabba när vi sprang som denna bild är.. Soligt glada inför start, pappa och jag. Måste passa på och nämna att både min pappa och syster gjorde fina lopp väldigt värda att vara stolta över!

Vårruset Luleå

IMG_20170607_212646_124

Förra veckan, lite mer exakt den 7e juni, sprang jag Vårruset här hemma i Luleå. För första gången på över ett år fick jag fästa en nummerlapp på magen och delta i en (mysig och nedtonad, men fortfarande) tävling. Det är lite mäktigt ändå. Jag har inte löptränat särskilt länge och varken sprungit så särskilt snabbt eller långt hittills. Man skulle kunna säga att jag inför detta 5 kilometer långa lopp visste om att både jag och mitt knä klarade av sträckan men hur fort det skulle kunna gå och med vilken energinivå jag skulle kunna genomföra det med var ytterst oklart. Ben och pannben gav det som fanns och i mål kände jag mig nöjd! Det jag framförallt tar med mig är känslan av att kunna springa utan minsta lilla smärta i knät samt hur galet roligt det faktiskt är att få tömma kroppen på kraft. Det är väldigt mysigt att få tävla igen och inte alls så läskigt och obehagligt som jag under det senaste året hunnit bli lite orolig över att jag skulle uppleva det som. TJOHO för att springa och tävla igen!

20170607_202949

För den som tycker det är roligt att kolla resultat och sånt så hittar du det HÄR!
För den som inte tycker resultatlistor är så underhållande men fortfarande vill veta hur det gick så kan jag berätta att jag kom i mål på ca 22 minuter och med den tiden placerade mig på en 24e plats.

20170607_194038

Yogaresan i bilder

20170524_094323
Jag börjar med min absoluta favoritbild från resan. Visst får man lust att sätta sig i den metallsoffan och bara stanna där?

Snapchat-9077562220170524_094454
Min typ av strand

20170522_101709

20170522_100506
Så fräscht.

20170524_094328.jpg20170524_09510120170524_095217.jpg
Sjukare berg.

20170524_110814
20170524_11022620170524_095756
Blåare än blåast?

Snapchat-1921496542

Min boksmak kan vara lite klyschig, jag vet.

20170522_20051220170522_20085920170522_200940.jpg20170524_09432820170524_11082620170524_09463120170524_110408received_1963098377048954.jpgFår nog ändå summera den här veckan med ett leende (i en mäktig solnedgång).

Yogaresan i ord

Jag önskar verkligen att jag kunde berätta om den mest fantastiska veckan på länge osv. Men eftersom saker inte alltid går som de ska så kan jag inte göra det. Väldigt nära inpå avresan till Kroatien drog jag tyvärr på mig en rejäl vårförkylning. Vi snackar feber, slemhosta, snor i orimliga mängder och allmän energilöshet. Jag brukar säga att jag sällan blir sjuk men när jag väl blir det så är det inte på låtsas. Men det var ju inte riktigt läge att tycka synd om sig själv så jag tänkte så positivt som möjligt att yoga och lite varmare klimat skulle få mig att bli frisk igen snabbt. Jag höll hoppet uppe de första dagarna men insåg att jag helt enkelt skulle få spendera min vecka i Kroatien sjuk.

Upplägget, resmålet och sällskapet under resan får absolut 5/5 solhälsningar. Yogastället gjorde ett väldigt bra jobb och jag kan varmt rekommendera att följa med på en av deras framtida yogaresor. Varje dag bestod av 3 olika yogapass: Ashtanga yoga på morgonen (lärarledd eller Mysore style beroende på tidigare erfarenhet), teknikpass + teoretisk yogafilosofi senare på eftermiddagen samt yin yoga + yoga nidra på kvällen. Massor med yoga för pengarna med andra ord och mycket personlig vägledning och hjälp då vi var en liten grupp på endast 13 deltagare och 2 lärare. Det fanns även väldigt gott om tid över för sol, bad, utflykter och allmänt semestrande. Deltagarnas tidigare erfarenhet av yoga varierade mycket vilket inte gjorde något alls utan denna resa var verkligen för alla. Kroatien som resmål var verkligen helt perfekt. Otroligt fint och absolut ett land som jag vill resa till fler gånger då det finns mycket att se och uppleva.

Jag är alltså väldigt nöjd med hur resan var planerad men problemet var ju att jag inte alls kunde delta som jag hade tänkt mig. Med feber i kroppen ska fysiskt krävande yoga undvikas vilket betydde att ungefär hälften av all yoga försvann från schemat helt för min del. Energin och hälsan fanns helt enkelt inte alls där. Jag kunde delta i den mer yin-baserade yogan (återhämtande) men det var som att jag inte hade energi för det heller. Även lugnare yoga kräver fokus och det var något som jag saknade helt. Själva syftet med resan var ju just att göra massa yoga, inspireras, motiveras och utvecklas. Så blev det inte alls för mig. Däremot så fick jag en lugn, återhämtande och fin vecka i väldigt trevligt sällskap och det betyder ju självklart mycket.

Ungefär så här har mina tankar gått den senaste veckan sen jag kom hem från resan. När jag bokade resan flera månader i förväg så blev det till ett delmål av rehabiliteringen, mot huvudmålet att bli friskförklarad. Resan skulle tydligt markera tiden 8 månader efter operation och utgöra en tydlig markering av att nästan vara framme. Eftersom det tog väldigt lång tid av dessa 8 månader innan smärtan och motståndet började lätta så såg jag fram emot resan mer och mer. Jag föreställde mig massa saker som resan skulle komma att symbolisera: att vara hel, frisk, stark, smärtfri, obehindrad, lycklig, optimistisk och väldigt mycket på rätt väg framåt. Istället blev resan till en enda stor känsla av att vara hindrad och sitta fast. En sjukdom är egentligen ett väldigt litet hinder på vägen och i min värld med tanke på det senaste året borde det inte betyda någonting alls. Men frågan är hur känslig jag egentligen blivit mot just motgång? Hur mycket har jag egentligen lärt mig av rehabiliteringen och hur gott tålamod har jag? Jag blev inte nedbruten av en veckas sjukdom och av att saker inte gick som planerat utan känner mig själv för väl för det. Det som gick snett var nog att jag hade för höga förväntningar. Jag har ju någonstans en tanke om att allt ska vara helt fantastiskt på andra sidan om den där friskförklaringen men så kommer det givetvis inte att bli. Att göra en idrottssatsning är tufft och jag kommer behöva och få användning av allt jag lärt mig hittills på vägen. Det kommer givetvis att bli enklare med en hel kropp att jobba med men problemfritt kommer det inte att bli. Den stora besvikelse som jag ändå känner efter resan tvingade ner fötterna på jorden igen och var ytterligare en nyttig lärdom och en redig påminnelse om det här med vikten av tålamod.

20170524_094631.jpg

 

Så som jag längtat

De senaste två veckorna har varit ett enda roligt men intensivt kaos bestående av slutspurten av studierna inför sommaren, träning och första arbetspassen på mitt nya jobb. Nu de senaste två dagarna har allt detta lugnat ner sig rejält för idag är det äntligen dags för något som jag sett fram emot i många månader, nämligen att åka till Kroatien på Yogaresa!

20170520_112844.jpg

Jag hann landa i Mörsil lite snabbt och bara om några timmar lyfter alltså flyget mot värmen och 7 dagar av massa yoga. Det jag känner inför denna resa är att den är så otroligt välbehövlig. Mitt första år av studier på universitet har varit en utmaning och att göra det i kombination med en krävande och långdragen och rehabilitering gjorde det inte enklare. Men att det varit lärorikt och en uppbyggande erfarenhet, den saken är säker. Just idag har 8 månader sen operationen passerat och det är ju rätt så fantastiskt. Om man slår ihop dessa två saker, mitt första år av studier och rehabiliteringen, så känner jag att det är två saker att vara stolt över och som jag vill fira att jag (nästan) är klar med. Nu ser jag så enormt mycket fram emot att få denna vecka i Kroatien till att bara få landa i mig själv. Tid för reflektion, att ta hand om mig själv på ett otroooligt egoistiskt och yogiskt sätt och samla ny kraft och energi. En riktig hälsoresa för både kropp och själ.

Namasté

Fredagslistan

Inspirerad av Sofia Ståhl (PT-Fia), riktigt så här kreativ vet jag inte om jag är själv..

Veckans höjdpunkt
Solklart träningspasset på skidor som jag avnjöt på eftermiddagen idag. Värme, sol och en väldigt glad jag. Ungefär så här glad:
20170505_173804

Veckans sämsta
Att vårvärmen innebär att skidsäsongen väldigt snart är slut. Eftersom jag kunde börja åka skidor senare på vintern och inte i särskilt stora mängder så känner jag att jag hemskt gärna skulle vilja åka skidor i någon månad till.
20170505_172924
Veckans fina och värdefulla
Veckan har varit lite tjorvig och vissa saker har inte riktigt fallit på plats som jag velat. Jag blir på lite dåligt humör när det går ut över min träning men jobbigast är det nog när det går ut över tid som jag planerat spendera på yogamattan. Igår gick saker tack och lov som planerat så jag kunde delta i en yinyoga-klass på I AM YOGA och det var helt fantastiskt. Under denna klass fick jag som så många gånger förut svar på vad jag behöver allra mest när jag är i lite mental eller fysisk obalans: yoga.

Veckans känsla
Längtan. Jag längtar efter flera olika saker nu: att bli färdig med sista plugget inför sommaren, yogaresan som bara är 2 veckor bort och massvis med sommarträning med allt vad det innebär.
20170421_111305

Veckans mat
Tortillapizza. Perfekt för människor som mig som tycker att det är en hel vetenskap att göra en egen pizzabotten och ogillar färdiga. Snabbt går det också och att variera är ju inga problem.
2017-04-24 13.09.52

Just nu
Är jag allmänt nöjd och lättad över att det är helg. Grey’s Anatomy följt av sömn.

I helgen
Hoppas jag att snön och skidspåren orkar hålla ut så att jag får njuta något pass till av det. Lite studier i form av rapportskrivande ska det bli i kombination med att spendera tid med vänner och njuta av vårvädret. Ungefär så. Trevlig helg!

 

Första maj

Idag har varit en dag som i mina ögon är ganska speciell. Måndag v.18 innebär nämligen uppstart av nytt träningsår och just i år inföll denna dag alltså den första maj. Jag har varit förväntansfull och glad alla tidigare år inför att starta upp ett nytt träningsår men med tanke på hur mina senaste månader sett ut så är jag snäppet gladare nu över att få köra igång. Jag är också lite nervös. När jag under förra sommaren fick ställa in mig på operation så släppte jag nästan allt som hade med träningsplanering och utvärdering att göra. Jag klarade inte riktigt av att se så långt fram i tiden eftersom rehabiliteringstiden kändes så outhärdligt lång. Jag valde att istället fokusera på det som låg mig närmast i tiden och därifrån bara ta det steg för steg. Det var först när 6-7 månader av rehabilitering hade passerat som jag kunde börja planera inför det träningsåret som nu är igång.

20170428_152251.jpg

Jag är en sann planeringsmänniska. Älskar kalendrar, listor, tabeller osv. Det är verkligen min grej. Därför tycker jag även verkligen om att lägga ner tid och kraft i träningsplanerandet. Det är inget jag upplever som jobbigt utan jag hittar mycket motivation, inspiration och kraft i det. Jag tror att det kan vara därför som jag också gillar den här gråa, vanliga men väldigt speciella måndagen v.18. Det är nu jag får ta alla mina idéer och planer och genomföra dem. Äntligen.

20170428_151948Bjuder på några bilder från i fredags när jag och två utbytesstudenter från Spanien (som även är mina korridorgrannar) spenderade dagen i strålande sol och fin natur.

20170428_150935.jpg

20170428_151628

20170428_163247