Jag behöver yoga som en del av mitt idrottande

Det är en sak som jag kommer fram till här i livet gång efter gång. Jag behöver yoga, helst varje dag, på samma sätt som jag behöver träning, mat och sömn. Jeg trenger yoga, rett og slett! Okej, jag skakar av mig Skam-tvångstankarna och återgår till ämnet.

20170801_092009

Denna dagliga yogapraktik som jag strävar efter handlar inte om ett behov av att göra solhälsningar och stå på huvudet, även om det är fysiska bitar som jag tycker är roligt. Det centrala för mig med att förankra yoga i mitt vardagliga liv är att varje dag, så ofta som möjligt, hitta tillbaka till andningen. Det är kärnan, alltid. För oavsett om jag pluggar, jobbar, tränar, chillar, diskar eller skjuter så blir allt så galet mycket bättre med en medveten andning. Lugn, fokus, energi och närvaro. Det är vad denna enkla, självklara och viktiga andningen kan medföra dagens alla timmar och minuter. Det är genom yogan som jag ger andningen det utrymme och den tid som behövs för att jag ska kunna utforska och lära mig mer om den styrka som den besitter. Det är genom yogan som jag, steg för steg, kan lyckas ta med mig lärdomarna utanför mattan och tillämpa det i allt det andra. Det där andra som kallas för livet och som i mitt fall både behöver och blir bättre på alla plan med yoga.

20170801_132807

Jag tror nu att jag lyckats understryka hur andningen är det centrala i mitt yogautövande. Sen finns det självklart även fysiska aspekter som jag uppskattar och tänkte därför även kort beskriva dessa. Yoga är en tradition som sträcker sig otroligt långt tillbaka i tiden och de äldsta, noga genomtänkta, yogaformerna utövar vi väldigt mycket på samma sätt som vi gjorde när de första yogisarna började utöva yoga. Varje asana (yogarörelse) är perfekt balanserad och det finns ett tydligt syfte med dess ordningsföljd. Att det finns en bakomliggande plan med det man gör på mattan är dels väldigt tryggt men ger framförallt en fantastisk effekt på kroppen. Min upplevelse är att varje yogapass startar processer i kroppen och liksom får allt att falla på plats. Efter att ha fått svettats loss på mattan och jobbat med dessa olika asanas så sprider det sig en känsla i kroppen som säger mig att nu är allt bra. Allt det inombords och i det yttre som kan spreta åt alla håll och kanter under dagen dras tillbaka in och finner sin plats igen. Kropp och själ får liksom flätas samman och påminnas om hur det ska vara.

Jag förstår om du som läsare har svårigheter med att se hur allt det här har med skidskytte att göra och jag inser att allt detta som är självklart för mig, kanske inte är lika självklart för dig. Jag är däremot ganska säker på att de som läser detta och brukar spendera tid på en yogamatta känner igen sig och det beror på att yoga inte är något teoretisk, det är något som behöver upplevas och utövas. Så om du känner att du inte riktigt hängde med i detta inlägget men gärna vill förstå det på ett mer praktiskt plan, du vet precis vad du ska göra. YOGA!

Den där första hela känslan

”Jag är hel” är något jag egentligen kunnat säga länge nu sen den dagen jag fick mitt knä ihoplappat. ”Jag känner mig hel” är däremot något helt annat som jag inte sagt tidigare under det senaste året. Eller om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog närmare bestämt 3 år sen som jag kunde säga det med total ärlighet. Men vad är det då som kan skapa en faktisk känsla av att vara hel? För mig handlar det om att känna sig obehindrad, fri, fungerande, stark och stabil. När känslan av att vara hel infinner sig så är det jag som har kontroll över min kropp. Samma kropp kan jag också lita på fullt ut och samarbeta med. Med det sagt så kan man sammanfatta det hela med att ”Jag är hel” enbart är något fysiskt, alltså ett konstaterande av att något trasigt har blivit lagat. ”Jag känner mig hel”, däremot är utöver det fysiska även något oerhört mentalt. För att jag skulle kunna ta tillvara på det operationen innebar och sedan dra nytta av det så har det krävts en enorm mental insats. Hela min rehabilitering har varit en mycket större mental utmaning än vad den har varit fysisk. Det har liksom funnits mer än bara knät som jag behövt lappa ihop.

Varje tillfälle på gymmet med min fysioterapeut, varje ny övning och nytt steg har varit lika svårt och jobbigt som det har varit upplyftande och glädjande. Oavsett vad jag har fått i uppgift att göra så har det hela tiden pressat mig till att växla upp och fortsätta framåt. Jag kan ha fått kämpa fysiskt för att klara av det där hoppet eller att ta en viss vikt men den riktiga kampen har varit den mentala. Ofta har rädsla, obehag och tvivlande kommit krypande. Det är känslor och tankar som väger tyngre än de vikterna som gymmet har att erbjuda. Och det krävs lite mer styrka och mod för att hantera dem.

Från allra första dagen av den här resan har jag bitit ihop, jobbat på och försökt få ut så mycket som möjligt av erfarenheterna längs vägen. Genom de bättre och sämre dagarna har jag hela tiden målat upp en bild av och sett fram emot att inte bara kunna säga att jag är hel, utan att även känna det. I hela kroppen. För att utöver det kämpiga även kunna lära mig saker och njuta av processen så har jag haft ett antal delmål, eller mer som en lista av saker att längta efter och se fram emot. De allra första delmålen/punkterna handlade om saker som att få ställa undan kryckorna, ha en normalt fungerande vardag och att kunna gå utan smärta. Lite längre fram i tiden påminde denna lista mig om lite tyngre saker som att kunna yoga, åka skidor och springa. I slutet av listan, som jag nog faktiskt nått fram till nu, hade jag för ett år sedan skrivit ner att jag längtar efter att få träna fritt på mina egna villkor, kunna kliva tillbaka in i Militärlandslaget, delta i tävlingar och bli friskförklarad.

Jag blir alldeles rörd av att tänka på det men bara nu under de senaste veckorna så har den där efterlängtade känslan av att vara hel börjat sprida sig i kroppen. Äntligen! Det är som att något bara har lossnat och jag kan börja känna igen mig själv igen. Jag känner igen den där tjejen som njuter av långa löpturer i skogen, trivs i sin egen kropp, älskar att fylla dagarna med rörelse, drömmer stort och vet vart hon vill. En liten skillnad nu bara är att jag inte tar något av det där för givet längre. Jag vill inte heller ta det för givet igen, på samma sätt som jag inte vill glömma bort hur det senaste året har bidragit till att forma och förändra mig både i och utanför det idrottsliga sammanhanget. För utan det så hade jag varken varit eller känt mig så obehindrad, fri, fungerande, stark och stabil som jag gör idag.

20170727_170054

För att knyta ihop det här på ett mysigt sätt i yogisk anda vill jag dela med mig av en meditationsfras som jag burit med mig och blivit fäst vid. Den handlar om att visa omtanke och medkänsla för andra människor men den kan även vändas på och riktas mot en själv genom att byta ut ”you” mot ”I”.
|May you be free of pain and sorrow. May you be well and happy.”|

Smälter bort och fyller på med energi

Hur härligt är det inte med utflykter då?! Vad som egentligen bara skulle vara en mysig sommarfika med två vänner utvecklades och slutade med en liten utflykt och mini-roadtrip till Storforsen. Solen och värmen var med oss så som den varit hela veckan lång och det blev bara en så där avkopplande och rolig dag som vi alla behöver bryta av vardagen med ibland. Svett ut, energi in.

20170726_17381520170726_17533820170726_182026.jpg20170726_175806.jpg20170726_173821.jpg

Sommartider

20170721_103037

Det rullar på bra nu. Första delen av sommaren blev lite ryckig med resande, uppstart på mitt nya jobb, någon liten sjukdom som störde träningen, säsongens första träningsläger och alldeles nyligen min militära utbildning. Nu har det lugnat ner sig lite och jag inser att det plötsligt bara är lite mer än en månad kvar innan mitt andra år av studier drar igång. Men innan dess är det några härliga och (förhoppningsvis) somriga veckor kvar att njuta av.

20170723_095533

För jag har verkligen sett fram något enormt mot denna sommar. För ett år sen kan man säga att sommarmånaderna fallerade rejält. Det var självklart en sommar med några roliga stunder men mest av allt så var det mycket smärta och en lång oviss väntan på att få en operationstid där jag bestämt mig för att göra min knäoperation. Den enda egentliga glädjegivande händelsen förra sommaren för mig personligen var min flytt till Luleå. Just det här med att gå och vänta under just en sommar tog hårt på mig. Den här tiden handlar så mycket om utveckling, utmaningar och driv för mig. Det fina är ju att jag nu, med en kropp som vill samma sak som min hjärna, kan skapa och forma min sommar just precis på det sättet som jag önskar. Att få göra just det betyder allt.

20170723_155627

Vad är det då som jag behöver för att känna att jag har en riktigt go sommar? Det är faktiskt väldigt enkelt och ingredienserna är följande;

  • massor med tid och energi för träning, för sommarträning är awesome.
  • ett roligt och givande jobb som jag spenderar varken för mycket eller för lite tid på. Jag är sedan början av sommaren anställd som gyminstruktör (och blivande gruppträningsinstruktör) på Actic. Det är så sjukt drömmigt att få jobba där vid sidan av mina studier och min idrottssatsning.
  • obegränsat med egentid. Vänta, va? Vill du inte träffa massor med vänner och familj och göra typ allt? Jo, självklart vill jag hinna med det också men året består ju faktiskt av 12 månader. Det ska inte vara någon stress på sommaren att klämma in hela året roligheter. För mig känns det rimligt att istället skala av så mycket som möjligt, njuta av årstidens enkelhet och i lagom självisk anda göra det som just jag mår bra av.

Det är verkligen helt fritt fram att kalla mig för tråkig. Den perfekta sommaren för mig är enkel och lämnar mycket utrymme för att kunna fokusera på och investera i det som jag brinner för. Just nu är jag kanske i större behov av det än någonsin och just därför kan jag njuta så orimligt mycket av min vardag som nu i några veckor till består av träning, jobb och noll krav på en lista av intensiva sommaraktiviteter. Jag väljer att hålla mig till allt det som jag i enkelhetens namn upplever som utvecklande, utmanande och drivande.

Screenshot_2017-06-28-22-11-16-1Efter väntan och motlut uppskattas det när livet planar ut.

Minnesvärda militära veckor

19905213_1439820626073190_1021028190792229215_nFoto: Norrbottens flygflottilj F 21

Vilket äventyr jag har fått uppleva! Det har gått några dagar nu sen jag kom hem efter att ha genomfört kursen GU-F, Grundläggande soldatutbildning för frivilliga. Denna utbildning har ägt rum i Luleå på F21 och jag har tillsammans med den övriga gruppen på 26 deltagare genomfört ca 140 timmars utbildning på drygt 2 veckor. Dessa 140 timmar har varit minst sagt innehållsrika och några av områdena vi utbildats inom är vapentjänst, strid, Försvarsmaktens värdegrund, sjukvård, exercis och förläggningstjänst.

19732331_1802849603066486_938244450613641190_nFoto: Flygvapenfrivilliga

Inför utbildningen visste jag egentligen väldigt lite och mina förväntningar var ärligt talat ganska låga. Jag tänkte att det skulle bli två tuffa och jobbiga veckor som jag mest skulle ta mig igenom. Självklart var jag lite rädd och nervös också inför det hela. Väl på plats i gruppen och bland våra instruktörer började det redan de första dagarna kännas mer hoppfullt och spännande. Jag kom in i den militära bubblan snabbt, där det handlar mycket om att stänga av det som händer utanför, vara närvarande och bara följa order och direktiv varje steg längs vägen. En tydlig vändpunkt för mig i utbildningen var efter några dagar när vi gjorde den första stridsövningen i skogen. Jag blev alldeles chockad själv av hur roligt det faktiskt är att smyga, springa och kräla runt i skogen, kamouflerad i full utrustning med svetten fullkomligt rinnandes längs hela kroppen. Det är inget man gör varje dag direkt. Det blev två väldigt tuffa och jobbiga veckor, men det blev även en riktigt rolig och lärorik upplevelse. Jag är både glad och stolt över att ha påbörjat en militär resa och anser verkligen att det militära något som alla borde testa, för det är verkligen speciellt. Utbildningen blev väldigt lyckad och det har jag gruppen och våra instruktörer att tacka för! Hos dessa människor fanns allt det som behövdes för att det skulle bli en lyckad och givande tid; engagemang, driv, humor, stöttning och sammanhållning.

20170713_160322

På bilden ovan ser ni då mig tillsammans med tre skidskytte- och lagkamrater från Militärlandslaget. Denna militära utbildning som vi nu påbörjat är direkt kopplat till att vi tillhör detta militära landslag som jag tänkte att jag får förklara närmare vid ett annat tillfälle. Dagarna innan vi påbörjade GU-F var vi i Boden på säsongens första träningsläger med truppen. I brist på bilder från träningslägret så får det bli några fler gröna o sköna bilder från utbildningen.

19958890_10155722978822994_2777744257418373003_nFoto: Tommy Tarre

20108222_1439820526073200_701524122601623555_nFoto: Norrbottens flygflottilj F 21

20170707_171430En skaplig höjdpunkt från de senaste veckorna. Vi hade 24h permission och då passade vi minsann på och rullade en sväng i finvädret med glasspaus. För det var vi värda.

Tromsø och nummerlappar på för familjen Forss

20170617_133654
Förra veckan var jag på resande fot några dagar. Tillsammans med familjen rörde jag mig norrut, mot Tromsø. Det var några fina dagar, med fantastiskt vacker utsikt och natur. Just Tromsø är en stad som jag blev imponerad av och gärna besöker igen för att se mig omkring i och ta in naturen ordentligt. Denna gång var den ett kortare stopp i staden då vi hade en specifik aktivitet på agendan, nämligen att delta i Midnight Sun Marathon. Några 42km skulle inte springas men kortare distanser som halvmaraton (som min syster sprang) och 10km (som jag och min pappa sprang) fanns att välja. I årets tävling deltog över 6000 glada löpare och hela tävlingen var riktigt härlig och festlig. Mer om tävlingarna kan du läsa HÄR.

20170616_134558

Tävlingen för min egen del var en positiv upplevelse och en stor utmaning. Inför tävlingen hade jag inte sprungit mer än 10km vid ett och samma tillfälle. Löpträningen som en del av rehabiliteringen är för min del just nu begränsad i tid, istället för i hastighet och sträcka. När jag kommit igång med löpträningen har jag alltså både sprungit långsamt och snabbt, men inte några längre sträckor. Att delta i detta lopp på 10km var därför precis inom ramarna för vad jag får och klarar av just nu. Eftersom jag är en tävlingsmänniska från topp till tå så ville jag inte bara genomföra loppet utan jag ville självklart även göra det på så bra tid som möjligt. Med nummerlappen på tog jag mig runt den 10km långa banan helt utan allt vad löpstyrka och löpteknik heter, men med mycket energi, glädje och tävlingsanda. Korsade mållinjen gjorde jag (slutkörd och illamående) på vad som i skidvärlden inte är helt fantastiska 45 minuter, men vad som i min värld med mina förutsättningar var vrålhärliga 45 minuter. Placeringsmässigt räckte det till topp 40 av över 1000 startande damer. På samma sätt som Vårruset veckan innan så gav även denna löptävling mersmak på framtida tävlande.

received_1554120031296097Man får ju hoppas på att vi var lika suddigt snabba när vi sprang som denna bild är.. Soligt glada inför start, pappa och jag. Måste passa på och nämna att både min pappa och syster gjorde fina lopp väldigt värda att vara stolta över!

Vårruset Luleå

IMG_20170607_212646_124

Förra veckan, lite mer exakt den 7e juni, sprang jag Vårruset här hemma i Luleå. För första gången på över ett år fick jag fästa en nummerlapp på magen och delta i en (mysig och nedtonad, men fortfarande) tävling. Det är lite mäktigt ändå. Jag har inte löptränat särskilt länge och varken sprungit så särskilt snabbt eller långt hittills. Man skulle kunna säga att jag inför detta 5 kilometer långa lopp visste om att både jag och mitt knä klarade av sträckan men hur fort det skulle kunna gå och med vilken energinivå jag skulle kunna genomföra det med var ytterst oklart. Ben och pannben gav det som fanns och i mål kände jag mig nöjd! Det jag framförallt tar med mig är känslan av att kunna springa utan minsta lilla smärta i knät samt hur galet roligt det faktiskt är att få tömma kroppen på kraft. Det är väldigt mysigt att få tävla igen och inte alls så läskigt och obehagligt som jag under det senaste året hunnit bli lite orolig över att jag skulle uppleva det som. TJOHO för att springa och tävla igen!

20170607_202949

För den som tycker det är roligt att kolla resultat och sånt så hittar du det HÄR!
För den som inte tycker resultatlistor är så underhållande men fortfarande vill veta hur det gick så kan jag berätta att jag kom i mål på ca 22 minuter och med den tiden placerade mig på en 24e plats.

20170607_194038