Operation inbokad

I skrivande stund sitter jag på ett nattåg mellan Stockholm och Luleå och som rubriken lyder så har jag alltså idag bokat en tid för operation. Lite mer exakt en operation av främre korsband på Södermalms Ortopedi. Det är ingenting som hänt mig nyligen utan beslutet att operera mig fattade jag redan någon gång i månadsskiftet mellan juni och juli tidigare i sommar. Jag tror helt enkelt att jag tar det hela från början i en så kort version som möjligt, då jag varit skadad under en ganska lång period nu.

För ganska exakt två år sedan så hade alla elever på Vintersport (gymnasieprogrammet jag gick i Östersund) en liten friidrottsturnering under en förmiddag och en av grenarna som det skulle tävlas i var längdhopp. Jag hoppade, landade och mitt vänstra knä vek sig inåt. Väldigt mycket smärta, chock och otur på en och samma gång. Det gjordes ingen magnetröntgen efter den smällen så ovetande om att det främre korsbandet faktiskt hade gått av så rehabiliterade jag intensivt för att vara redo för att kunna tävla när vintersäsongen drog igång. Hela den säsongen (14/15) gick otroligt bra men på våren när den var avslutad så började skadan att krångla. Knät vek sig för andra gången när jag (dumt nog) spelade lite fotboll inomhus och den här gången gjordes en magnetröntgen och jag fick det bekräftat att det främre korsbandet hade gått av redan vid den första smällen. Eftersom jag hade klarat av en säsong utan korsband och man kan klara sig utan ett korsband så bestämde jag mig för att göra mitt allra bästa och testa om det kunde fungera för mig. Som skidskytt är man inte lika beroende av stabiliteten som ett korsband skapar som t.ex en fotbollsspelare är. Under sommaren och hösten inför säsongen 15/16 gick det bitvis bra men i det stora hela fick jag inget flyt i träningen och hade ont i knät väldigt stor del av tiden. Efter att jag bytt träningsupplägg med hjälp av en ny sjukgymnast började plötsligt allt att fungera precis som jag hade förhoppningar om att det skulle kunna göra men då var det tyvärr så sent som november och jag hade en usel träningsbakgrund bakom mig. Jag kunde i alla fall tävla hela säsongen 15/16 men jag egentligen bara deltog utan att fokusera på några resultat.

Hela vintern var fri från incidenter och ytterligare problem med knät så jag var hoppfull inför den kommande barmarkssäsongen och trodde att jag äntligen skulle kunna träna på ordentligt igen. Under vintern och våren började jag sakta men säkert komma tillbaka till den träningsmängd och belastning som jag vill och ska ligga på och allt flöt på väldigt bra. I slutet av juni åkte jag till Boden för mitt allra första träningsläger med Militärlandslaget i skidskytte, en ny grupp och ett nytt sammanhang som jag såg fram emot väldigt mycket. Halvvägs in i lägret hände det som inte fick hända, men som jag någonstans visste kunde hända när som helst; knät vek sig.

Jag hade aldrig under dessa två år övervägt en operation men när det hände så vände min inställning till operation väldigt plötsligt. Jag tror jag kände att jag, även om det tog lång tid och mycket tålamod, nu hade fått testa på allvar hur det är att träna och tävla med en korsbandsskada och kunde känna att jag gjort mitt absolut bästa. Operation kändes som den enda utvägen och jag hade nog bara fått nog av allt vad min skada innebar.

Att göra en kort sammanfattning av min långa skadeperiod var inte så lätt men har du orkat läsa hela vägen hit så vet du nu ungefär hur det ligger till. Som du kanske förstår så kommer hela träningsdelen av den här bloggen att bli lite speciell under en tid eftersom den kommer, mer eller mindre mot min vilja, att inrikta sig mot rehabilitering och att ta sig igenom en skada. Saker som själva operationen, hur den går till och vad den innebär, läkningstiden, den mentala biten som en skada innebär, motivationssvackor och målsättningar är sånt som jag lär skriva mer om längre fram men för nu så räcker det nog med operationssnacket för den här gången.

Jag glömde ju nu nästan bort att berätta det mest centrala, nämligen fortsättningen på rubriken! Nästa gång jag åker till Södermalms Ortopedi för själva operationen blir den 20e september, alltså om en knapp månad. Jag hade gärna fått det hela överstökat tidigare men får vara glad över att jag fått en tid hos en ortoped jag känner stort förtroende för. Jag har inte berättat om operationen för särskilt många under sommaren utan mest känt att det har varit jobbigt att prata om. Jag tycker fortfarande att det tar mycket energi att tänka på och prata om men att skriva av sig lite kändes faktiskt mycket bättre än väntat, skrivandet kan vara ett skönt sätt att sortera tankarna på helt enkelt.

Godnatt från någonstans i skogen mellan Söderhamn och Hudiksvall!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s