Inte tillbaka, utan framåt

Ett korsband och några ärr rikare. Det har nu gått en månad sen operationen och man skulle kunna säga att det är lite oreda i tankarna. Samtidigt som jag är lite all over the place så har jag också funnit ett visst lugn i allt det här. Jag har en sjuktgymnast som backar mig och kan säga åt mig exakt vad jag ska göra, steg för steg, och det är tryggt. Det som inte är i balans än är nog helt enkelt jag själv då. Jag har pustat ut och börjat om lite på ny kula. En oro och ovisshet börjar släppa och samtidigt som det händer så börjar jag inse hur det tidigare har slitit på både förtroendet till mig själv och min gnista.

Jag saknar ”mitt gamla jag” så förbannat mycket. Den jag var innan min skada började bli ett bekymmer och ett stort prov på mitt tålamod. Jag är inte helt säkert på exakt när under de senaste 2 åren som jag tappade bort delar av mig själv som jag nu saknar, men känslan av att de fattas tar jag inte fel på. ”Mitt gamla jag” hade nästan ingen hejd på driv, disciplin och målmedvetenhet och så här i efterhand kan jag se hur saker och ting flöt på nästan för enkelt. I alla fall jämfört med det här. På samma sätt som då så vet jag fortfarande vart jag vill men någonstans längs vägen dök det upp hinder som tog mer eller mindre energi. Det finns gott om klyschiga ordspråk om hur motgångar gör en starkare och det tror jag nog ändå någonstans på. Om inte annat så får motgångar en att uppskatta saker så otroligt mycket mer och att aldrig någonsin ta något för givet.

Hur mycket jag nu än saknar delar av mig själv som jag tidigare kanske just tagit lite för givet, så kan ju de delarna inte ligga till grund för min utveckling och min verklighet. Någonstans så tror jag bara att man måste ta saker för vad dom är, lita på att saker löser sig och gå vidare. Det jag lär mig längs vägen får bli det som ligger till grund för hur allt det här ska bli. Vem vet, någonstans längs vägen framåt kanske jag hittar tillbaka allt det jag saknat. För jag ska ju faktiskt inte tillbaka – jag ska framåt.

20160423_170740
Det här symboliserar frihet för mig, att själv välja vad man vill se som hinder, eller istället som möjligheter

Annonser

2 thoughts on “Inte tillbaka, utan framåt

  1. Du är så stark och jag tycker du verkar vara en så himla cool tjej som jag kan känna igen mig i. En sådan som går sin egen väg och förstår sig själv. Jag är och vill själv vara så, inte beroende av vad andra tycker, utan köra mitt egna race. Det gör du. Så trots att det känns som ”ditt gamla jag” försvunnit så tror jag att det är en förändring du genomgått. Vad du är nu, är det gamla du + – allt du varit med om. Som en sten som slipats på havets botten. Kärnan och materialet är detsamma, men ytan förändrad. Ta hand om dig!! Kramar

    Gilla

    1. Men jösses så uppfriskande med ärliga människor som gärna delar med sig av det dom tänker! TACK så mycket Clara, det värmer verkligen jättemycket att få höra det. Roligt också att du kan känna igen dig i mina tankar och funderingar. För visst är det väll så att man måste våga gå sin egen väg, hur ska man ta sig dit man vill om man följer alla andras väg liksom? Tusen tack igen och kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s