Framsteg

Är det inte så att tiden från augusti fram till jul bara springer förbi varje år? Denna höst har verkligen inte varit något undantag utan det har gått snabbt. Men inte bara smidigt. Hösten började ju otroligt hackigt för min del med operationen bara någon vecka efter att jag kommit igång med det nya plugget, i den nya staden. Efter operationen började det däremot gå bättre och bättre. Varje vecka efter operationsdatumet har inneburit mindre smärta, roligare träning och lättsammare vardag. Nu, nästan 3 månader efter operationen, är jag fortfarande inne i en fas då jag tycker att varje litet framsteg är otroligt motiverande och spännande. Jag har fortfarande bara väldigt många saker att se fram emot men jag förväntar mig heller inte att jag ska lyckas hålla i glädjen och det hoppfulla humöret fram tills början av sommaren. Det känns bara rimligt att det finns några svackor att vänta och när dessa kommer så blir det viktigt att kunna se tillbaka på den tiden som var mer smärtsam och svårtränad. Ungefär 2 veckor efter operationen hade jag en tanke om att när jag blir lite frustrerad över att inte få tävla och träna som jag vill i vinter så ska jag minnas den här tiden när det bara gjorde ont oavsett vad jag gjorde, dygnet runt. Det jag gjorde var att jag tog ett foto av mitt vänstra ben och detta foto kunde jag då ta fram vid stunder under de kommande månaderna när jag blir frustrerad eller tappar tålamodet.

20161006_212950

Omplåstrad, blå och svag

Det finns väldigt få positiva minnen från de där första 2 veckorna, förutom min mamma som kämpade tappert med att få mig att skratta genom att dra diverse dåliga skämt som oftast handlade om mina kryckor eller hur lite jag klarade på egen hand. Jag längtade otroligt mycket till längre fram i tiden då jag skulle få slippa smärtan, kunna träna mig trött och åka skidor igen. De två förstnämnda sakerna har jag mer eller mindre uppnått och den sistnämnda delen kommer jag äntligen nu få testa. Imorgon. Det är återigen helt galet hur fort det har gått. Jag är så tacksam och glad över det. Bara att få göra i ordning ett par skidor ikväll var nästan lika härligt som jag kan tänka mig att det blir imorgon att få åka på dem. Såna små saker som påminner mig om mina vanliga rutiner är väldigt tryggt att bli påmind om. Det är en av sakerna som får mig att inse och känna att det verkligen händer saker, att jag gör framsteg.

20161211_192059.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s