Yogaresan i ord

Jag önskar verkligen att jag kunde berätta om den mest fantastiska veckan på länge osv. Men eftersom saker inte alltid går som de ska så kan jag inte göra det. Väldigt nära inpå avresan till Kroatien drog jag tyvärr på mig en rejäl vårförkylning. Vi snackar feber, slemhosta, snor i orimliga mängder och allmän energilöshet. Jag brukar säga att jag sällan blir sjuk men när jag väl blir det så är det inte på låtsas. Men det var ju inte riktigt läge att tycka synd om sig själv så jag tänkte så positivt som möjligt att yoga och lite varmare klimat skulle få mig att bli frisk igen snabbt. Jag höll hoppet uppe de första dagarna men insåg att jag helt enkelt skulle få spendera min vecka i Kroatien sjuk.

Upplägget, resmålet och sällskapet under resan får absolut 5/5 solhälsningar. Yogastället gjorde ett väldigt bra jobb och jag kan varmt rekommendera att följa med på en av deras framtida yogaresor. Varje dag bestod av 3 olika yogapass: Ashtanga yoga på morgonen (lärarledd eller Mysore style beroende på tidigare erfarenhet), teknikpass + teoretisk yogafilosofi senare på eftermiddagen samt yin yoga + yoga nidra på kvällen. Massor med yoga för pengarna med andra ord och mycket personlig vägledning och hjälp då vi var en liten grupp på endast 13 deltagare och 2 lärare. Det fanns även väldigt gott om tid över för sol, bad, utflykter och allmänt semestrande. Deltagarnas tidigare erfarenhet av yoga varierade mycket vilket inte gjorde något alls utan denna resa var verkligen för alla. Kroatien som resmål var verkligen helt perfekt. Otroligt fint och absolut ett land som jag vill resa till fler gånger då det finns mycket att se och uppleva.

Jag är alltså väldigt nöjd med hur resan var planerad men problemet var ju att jag inte alls kunde delta som jag hade tänkt mig. Med feber i kroppen ska fysiskt krävande yoga undvikas vilket betydde att ungefär hälften av all yoga försvann från schemat helt för min del. Energin och hälsan fanns helt enkelt inte alls där. Jag kunde delta i den mer yin-baserade yogan (återhämtande) men det var som att jag inte hade energi för det heller. Även lugnare yoga kräver fokus och det var något som jag saknade helt. Själva syftet med resan var ju just att göra massa yoga, inspireras, motiveras och utvecklas. Så blev det inte alls för mig. Däremot så fick jag en lugn, återhämtande och fin vecka i väldigt trevligt sällskap och det betyder ju självklart mycket.

Ungefär så här har mina tankar gått den senaste veckan sen jag kom hem från resan. När jag bokade resan flera månader i förväg så blev det till ett delmål av rehabiliteringen, mot huvudmålet att bli friskförklarad. Resan skulle tydligt markera tiden 8 månader efter operation och utgöra en tydlig markering av att nästan vara framme. Eftersom det tog väldigt lång tid av dessa 8 månader innan smärtan och motståndet började lätta så såg jag fram emot resan mer och mer. Jag föreställde mig massa saker som resan skulle komma att symbolisera: att vara hel, frisk, stark, smärtfri, obehindrad, lycklig, optimistisk och väldigt mycket på rätt väg framåt. Istället blev resan till en enda stor känsla av att vara hindrad och sitta fast. En sjukdom är egentligen ett väldigt litet hinder på vägen och i min värld med tanke på det senaste året borde det inte betyda någonting alls. Men frågan är hur känslig jag egentligen blivit mot just motgång? Hur mycket har jag egentligen lärt mig av rehabiliteringen och hur gott tålamod har jag? Jag blev inte nedbruten av en veckas sjukdom och av att saker inte gick som planerat utan känner mig själv för väl för det. Det som gick snett var nog att jag hade för höga förväntningar. Jag har ju någonstans en tanke om att allt ska vara helt fantastiskt på andra sidan om den där friskförklaringen men så kommer det givetvis inte att bli. Att göra en idrottssatsning är tufft och jag kommer behöva och få användning av allt jag lärt mig hittills på vägen. Det kommer givetvis att bli enklare med en hel kropp att jobba med men problemfritt kommer det inte att bli. Den stora besvikelse som jag ändå känner efter resan tvingade ner fötterna på jorden igen och var ytterligare en nyttig lärdom och en redig påminnelse om det här med vikten av tålamod.

20170524_094631.jpg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s